2019-11-28 00:00
Marie Niljung

Att tänka på att ta sitt liv är inte farligt. Det är till och med vanligt. De allra flesta av oss har någon gång tänkt att det vore skönt att slippa leva. Om du varit riktigt magsjuk så har nog tanken slagit dig, eller hur?

De flesta som har tankar på att ta sina liv låter det stanna vid tankar. Och de som har försökt en gång dör oftast av helt andra orsaker senare i livet.

Vi behöver vara medvetna om att psykologiska olycksfall är en process. Det kan börja med både omedvetna och medvetna tankar. Med tiden kan tankarna börja bli mer konkreta, och i värsta fall även leda till en handling.

Ibland går det snabbt

Bland barn, ungdomar och unga vuxna kan processen – från tanke till handling – gå fort eller till och med mycket fort. En förklaring är att frontalloben i deras hjärnor inte är fullt utvecklad förrän vid 25 års ålder.

Det innebär att ungas förmåga att förutse konsekvenser inte är fullt utvecklad. Risken finns att de istället för att tänka långsiktigt och logiskt utgår från vad de känner i stunden.

Det är inte alltid en ung människa förstår att livet tar slut, och att det inte kommer ett nytt som i ett spel eller i en film. Även om ingen vet vad som händer när vi dör är vi överens om att personen inte kommer tillbaka hit i alla fall.

Vinna tid

Vi som medmänniskor behöver finnas bredvid och förhindra att någon försöker ta sitt liv. Även om de flesta som har försökt att ta sina liv som sagt dör av andra orsaker senare i livet, har de ändå en förhöjd risk. Att en gång ha gått över gränsen mellan liv och död kan göra det lättare att korsa gränsen igen.

Och eftersom processen från tanke till handling kan gå så mycket snabbare hos unga behöver vi vara ännu mer lyhörda när de mår dåligt.

Det är alltid livsviktigt att våga prata om suicidtankar. Att säkerställa att människors tankar inte övergår till handling.

I många fall handlar det om att vinna tid. Att få den akuta smärtan och tanken att klinga av. Att hjälpa dem hitta livslusten igen.