6.20
Väckarklockan ringer men jag ligger kvar och drar mig i sängen medan maken Joakim gör frukost. Han är morgonpigg och skämmer bort familjen med att koka ägg och göra smoothie. Sonen, som går på Curt Nicolin-gymnasiet i Finspång, hastar runt och letar efter sina nycklar. Han hittar dem till slut i fotbollsväskan på balkongen. Hoppas han hann med bussen.

7.30
Joakim och dottern lämnar hemmet och jag gör mig klar och går till jobbet. Det är en halvtimmes promenad dit och jag går nästan alltid eftersom det är lite si och så med övrig motion. På det här sättet går jag i alla fall runt fem mil i veckan.

8.30
Möter kontorsgrannen Sara Andersen i dörren. Hon är en färgglad målare och i dag är hon på väg till Finspång för ett jobb. Jag kollar mejl och byter några ord med Joakim – som också är min kollega.

Har fått slutkorrekturet på en bok som jag går igenom en sista gång. Boken heter Pausa och är en liten inspirerande bok om den viktiga vilan. Nu ska vi bara få reda på hur tjock boken blir så att formgivaren kan göra klart omslaget. Jag stämmer av med författaren Ulrika Borén och skickar boken till tryck. Tjohoo! Om några veckor är den klar.

11.50
Vi äter våra matlådor och går till Hedvigs kyrka. Varje onsdag har Ulf Tellin en kort orgelkonsert som vi brukar gå på om vi inte har annat för oss. Det är vi och ett gäng seniorer som är där.

13.20
Frida Södermark, en av förlagets författare, tittar in på kontoret och säger hej och skuttar vidare. Det är en enorm kraft i den människan. Hennes bok Orka som kom ut i våras förmedlar förhoppningsvis en del av energin hon sprider på sina föreläsningar.

Jag skriver lite på en ny tjänst som förlaget ska lansera ihop med några författare. En föreläsare – och potentiell författare – som jag skulle haft möte med senare i veckan hör av sig och säger att hon är sjuk. Vi bokar in en ny träff längre fram.

15.10
Mustafa, eller Korken som han också kallas, tittar in. Han har butiken som ligger granne med förlaget och vi brukar snacka och skämta. Men i dag kommer vi in på kärlek, vänskap och död, så det blir känsloladdat.

Har fått en fråga från ett kvinnligt nätverk om jag vill berätta om förlaget för dem i vår. Funderar på om jag ska tacka ja eller inte. Ogillar att stå i centrum på det sättet men vill samtidigt utmana mig själv. Svårt beslut. Dricker kaffe, bokar ett lunchmöte, sätter upp en taklampa och betalar några räkningar istället.

17.00
Jag går hem medan Joakim blir kvar på kontoret för att träffa en möjlig författare. Hemma äter vi varma mackor som dottern gjort. Hon är 13 och tycker att matlagning är kul.

18.20
Jag sjunger i kören Tonkraft som övar i kväll så jag går iväg till den. Vi har en Simon & Garfunkel-konsert på lördag och nu måste vi sätta allt på plats. Vi sjunger också några vackra julsånger. Mysigt.

20.45
Hemma igen. Sonen är missnöjd med det betyg han fått på en uppsats om näthat och vill höra vad vi tycker. Och visst, hans språk är lite styltigt här och var, men han uttrycker sig nyanserat och argumenterar bra så vi förstår inte återkopplingen han fått. Han får be om tydligare feedback från läraren i morgon. Sonen frågar också om han får åka på Dreamhack och får lite dåligt samvete när jag säger att han lovat att hjälpa mig samma helg. Men såklart får han åka. Dottern är glad över att få hjälpa till på egen hand och tjäna lite pengar.

21.30
Joakim kommer hem efter en trevlig middag där han och den möjliga författaren bollade manusidéer.

21.45
Vi går och lägger oss. Jag som är kvällspigg och behöver varva ner läser Karin Wahlbergs Än finns det hopp ungefär en timme innan jag släcker.

Den här dagboken publicerades i Norrköpings Tidningars och Correns gemensamma bilaga Affärsliv den 7 november 2016.