Jag brukar säga att det är tre saker man bör värma upp som skådespelare: kroppen, rösten och hjärnan.
Att värma upp kroppen
Innan man börjar ett repetitionsarbete eller ska upp på scenen är det väldigt viktigt att bli varm i kroppen. Jag vill inte att eleverna ska bli helt svettiga och flåsa av utmattning – nej, de ska bara bli varma, så att stelheten går ur. Därför tycker jag att det är lagom med en uppvärmning som håller på fem–tio minuter.
Att värma upp rösten
Att komma in på scenen som skådespelare och tro att rösten ska bära utan att man värmt upp den ordentligt är att bedra sig. Många gånger ska en skådespelares röst höras tydligt av en stor publik, utan mikrofoner som hjälpmedel. För att lyckas med detta krävs många års röstträning och en bra röstuppvärmning. Här har jag inte tagit med renodlade röstövningar, framförallt för att det är svårt att beskriva en röstövning i det format jag valt att skriva den här boken i.
Att värma upp hjärnan
För mig handlar det här främst om att skapa ett fokus för eleverna inför den uppgift de snart ska lösa tillsammans. Att lära sig att koppla bort sin vardag så gott det går och kunna gå in den roll som ska gestaltas under föreställningen eller i improvisationen är också en viktig funktion.
Övning 1: Vad är det?
En övning för två personer eller fler. Övningen tar fem minuter.
Alla deltagare jobbar i par. De går slumpvis omkring i rummet. Person A pekar på någonting i rummet och frågar den andra personen: Vad är det? Person B svarar men får inte ge ett korrekt svar, utan måste hitta på något annat. Exempelvis pekar Person A på en lampa och frågar vad det är. Person B svarar att det är en penna.
Byt roller. Fortsätt att fråga och svara varannan gång. Efter några minuter ber du paren ställa frågor och svara snabbare. Fortsätt öka hastigheten. Till slut ska de svara utan att tänka ut någonting i förväg, hur bisarrt svaret än är.
Ibland tycker elever att de saknar fantasi – att de inte kan komma på vad deras improvisation ska handla om. Tanken med den här och liknande övningar är att komma förbi sådana blockeringar.
Varje föremål och svar i den här övningen kan bli en scen i sig. vi kan ta exemplet med lampan. Det kan vara två personer som köper en lampa, någon som byter en trasig lampa eller befinner sig i mörker och behöver ljus. Lika väl kan det handla om en person som sitter i ett polisförhör, bländad av lampljus.
Variant
Byt ut frågan Vad är det? mot att Person A endast pekar på föremålet istället. Detta ökar hastigheten ytterligare och gör övningen svårare.
Övning 2: Hela havet stormar-variant
En övning för två personer eller fler. Övningen tar fem minuter. Du behöver stolar, musik och musikspelare.
Placera ut stolar slumpvis i rummet, med ett jämnt avstånd mellan varje stol. Till en början ska det vara lika många stolar som deltagare.
Sätt på musiken. Alla deltagare går nu mot varsin stol. När de nått stolen tar de sikte mot en ny och går mot den. När du stänger av musiken ska de snabbt sätta sig på en stol.
Sätt på musiken igen och ta bort en stol. Det gör att det kommer att saknas en stol nästa gång du stänger av musiken. Personen som inte kan sätta sig då är ute ur övningen och blir istället publik. Varje gång du sätter igång musiken tar du bort ytterligare en stol. När endast en person är kvar är övningen slut.
De flesta har antagligen lekt Hela havet stormar när de var små. Därför kan det vara skönt med en övning där alla känner sig trygga och vet vad som ska hända härnäst. Särskilt om du har en grupp människor som är nya för varandra eller ovana vid teaterövningar. En fördel med den här övningen, jämfört med den vanliga Hela havet stormar, är att deltagarna får röra sig betydligt mer.
Variant
Byt ut musiken mot en berättelse. Välj ut ett särskilt ord i berättelsen som betyder att man ska springa och sätta sig på en stol.
Övning 3: Diagonalen
En övning för två personer eller fler. Övningen tar tio minuter. Du behöver tempofylld musik och en musikspelare.
Alla deltagare ställer sig på ett led längs en vägg medan du slår igång musiken. Den som står först i ledet rör sig diagonalt i rummet, mot den motsatta väggen, och får gärna lägga till en rörelse. Alla andra följer efter, en i taget, och härmar rörelsen så gott de kan.
När alla har nått den motsatta väggen formar de ett likadant led, med samma person först. Den som fortfarande står först i ledet rör sig åter diagonalt i rummet med en ny rörelse. De andra följer efter.
Nu står alla på sina ursprungliga platser. Den som var ledare ställer sig sist i ledet och vi har nu en ny ledare som ska föra ledet diagonalt över rummet och tillbaka. Upprepa övningen till alla har fått leda gruppen.
Vill du göra övningen svårare ber du deltagarna att hålla takten till musiken. Undvik krockar i rummet genom att invänta så att alla hinner ställa upp sig mot väggen mellan varje förflyttning.
I den här övningen brukar jag ta upp skillnaden mellan off stage och on stage. När eleverna befinner sig på kortsidorna är de off stage och när de gör rörelsen över rummet är de on stage. Det händer ibland att jag med tejp markerar off stage-området för att skillnaden ska bli tydlig.
Vitsen med att prata med eleverna om detta redan tidigt är att de som framtida skådespelare har stor nytta av att kunna slå på och av fokus väldigt snabbt.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Krama Dracula – och andra teaterövningar. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.