För ett antal år sedan pratade jag med en man om mitt engagemang för jämställdhet. Han pratade på och sa efter en liten stund: ”Ja, alltså, du pratar ju väldigt mycket om män och kvinnor. Hur viktigt det är att mäta och räkna och dela in i grupper och så där. Men jag måste säga att för mig så bli det bara konstigt, det säger mig liksom ingenting.”
Jag blev naturligtvis nyfiken och frågade om han kunde förklara vad han menade.
Det var då han sa de bevingade orden: ”Ja, men alltså, jag ser inte kön, jag ser bara individer.”
Det här sättet att prata om jämställdhet brukar kallas för det könsblinda perspektivet. Det är välkänt i forskningssammanhang, men jag sa ingenting i stunden. Ett ögonblick senare noterade jag hur samma man pratade om hur ”kvinnor på arbetsplatser skvallrar och intrigerar mer än män”.
Det var alltså uppenbart att han absolut såg kön, och också att han var totalt blind för sina egna kognitiva biaser.
Den här diskussionen har fått följa med mig ut på föreläsningar som ett tacksamt exempel. Alla (även jag!) gör skillnad på könen. När vi inte är medvetna om det riskerar vi dessvärre att både förstärka och upprätthålla orättvisor och fyrkantiga tankemönster.
Kognitiva biaser
Kognitiva biaser är psykologiska mönster som leder till att vår subjektiva uppfattning om hur saker är kan skilja sig från verkligheten och hur de egentligen är.
Stereotyper är en kognitiv bias som är väldigt aktuell när det gäller kön. Vi förväntar oss att en viss grupp eller individ ska vara på ett visst sätt – utan att faktiskt ha en aning om ifall det är så. Dessutom ser vi gärna oss själva som undantaget från regeln.
Här är exempel på vanliga stereotyper om kön, där vi ser på oss själva som undantaget från regeln:
Tjejer är elaka, löjliga, snackar skit och dåliga på att samarbeta – men inte jag!
Män är macho och dåliga – men inte jag!
Stereotypa föreställningar om kön påverkar allt från vilka arbetsuppgifter personer av olika kön får till hur de befordras och kompetensutvecklas. Såklart påverkar de också hur vi bemöter varandra och ser på olika målgrupper.
Visste du att …
Både män och kvinnor tenderar att överskatta mäns prestationer och underskatta kvinnors.
Vi köper idéer lättare om de kommer från män.
Vi har olika förväntningar på kvinnors och mäns beteenden.
Män ska vara ambitiösa och ta för sig – då ses de som experter med gott självförtroende. Kvinnor som gör samma sak tolkar vi som aggressiva eller tjatiga.
Vi utvärderar män och kvinnor på olika sätt.
Kvinnor utför fler icke-meriterande och otacksamma uppgifter.
Kvinnor pratar mindre under möten.
Forskning visar att män ansöker om jobb som de endast uppfyller 60 procent av kriterierna för. Kvinnor ansöker först när de uppfyller alla krav.
Kvinnor som förhandlar och ställer krav tenderar att straffas socialt. De uppfattas även som otrevliga i högre grad än män.
Hans och Hanna
I en norsk studie fick två grupper läsa en berättelse om en driven och karriärsinriktad person. Berättelserna var identiska, med en liten – men ändå väsentlig – skillnad. I den ena gruppens berättelse var personen en kvinna (Hanna) och i den andra gruppen var personen en man (Hans).
När grupperna hade läst berättelserna var deras uppgift att bedöma personerna som beskrevs. Det som blev tydligt var att Hans konsekvent och genomgående fick bättre omdömen än Hanna. Både kvinnor och män gjorde skillnad på personerna – till Hans fördel.
Männen i undersökningen gjorde extra stor skillnad på Hans och Hanna. Till exempel uppgav tre av fyra män att de verkligen gillade Hans, men bara en av fyra uppgav att de gillade Hanna. I samma anda uppgav männen att de gärna ville samarbeta med Hans men inte alls med Hanna.
Den här kunskapen behöver vi ta till oss för att kunna reflektera över våra egna kognitiva biaser.
Exemplet Hans och Hanna är välkänt, och det finns en mängd forskning som visar på samma tendens. Du skulle kunna sammanfatta det som att det fungerar väldigt bra att vara framgångsrik och samtidigt omtyckt om du är man men att balansgången är svårare för kvinnor. Kollegor tenderar att gilla framgångsrika män, medan framgångsrika kvinnor bemöts på ett helt annat sätt.
Fundera på
- Om du som kvinna är väldigt kompetent kommer fler att tycka att du inte är tillräckligt trevlig. Om du som kvinna är väldigt trevlig kommer det att tolkas som att du är mindre kompetent. Hur ska vi förhålla oss till det dilemmat?
- Vad blir skillnaden om vi ser problemet som en kamp som utkämpas av enskilda kvinnor eller som ett gemensamt problem att lösa?
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Arbeta jämställt. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.