Storytelling förvandlar mellanmjölkspresentationer till proffsiga presentationer som vi inte kan låta bli att lyssna på. Gör det inte krångligare än det behöver vara. Plocka från dina erfarenheter.
Ditt eget storyskafferi
Mitt minne är fullt av händelser. Händelser som betydde något extra för mig – det är därför de fastnade. Det innebär att jag har en färdig skattkista med erfarenheter som jag kan använda för storytelling när jag föreläser.
Du har också varit med om massor av olika händelser. Några av dem kommer du ihåg som om de hände igår. De gjorde intryck på dig. Det är de här händelserna som är ditt storyskafferi, din skattkammare.
Vill du få en överblick över ditt storyskafferi? Vill du lätt hitta en passande berättelse när du behöver den? Gör då så här:
- Skriv en lista över erfarenheter som gjort intryck på dig. En rubrik och några nyckelord för varje händelse. Skriv också vilken eller vilka känslor (rädd, förbannad, förtvivlad, lycklig, förvånad) och karaktärsdrag (mod, kraft, nyfikenhet, ambition) du förknippar med händelsen.
Exempel: Mitt första fallskärmshopp: Det är aldrig för sent. Så snabbt det kan gå från att vara livrädd till euforisk – livrädd, lycklig – mod, tillit.
- Välj ut en erfarenhet från listan som du tror kan passa för det du ska presentera. Behöver du gjuta mod i en grupp plockar du fram en berättelse från ditt storyskafferi genom att leta efter nyckelordet mod.
En och samma erfarenhet kan användas för att levandegöra olika saker. När jag berättar om mitt första fallskärmshopp använder jag oftast den berättelsen för att illustrera hur snabbt rädsla kan omvandlas till ren lycka – med bara en liten gnutta extra mod. Men jag kan också använda samma berättelse för att framhäva att det är okej att tveka och vara rädd och att det alltid går att välja om.
Övning: Din storylista
Kom igång och börja bygga din storylista här och nu. Skriv ner tre händelser från ditt liv som gjort stort intryck på dig. Vilka känslor hade du? Vilka karaktärsdrag kom fram ur dig vid dessa tillfällen?
Sårbarhetens styrka
En gång när jag skulle prata om värdet av att vara och visa sig sårbar blev det kortslutning. Jag fattade med huvudet att sårbarhet kan fördjupa mänskliga relationer. Samtidigt frös andra delar av mig till is. Jag såg ett rött skynke. Fram sköljde skam, svaghet och faran i att vara utlämnad och blottad. Hur skulle jag med trovärdighet kunna prata om något som varken var grundat eller moget i mig själv?
Då kom jag på det. Jag insåg att jag varit med om en händelse där sårbarheten blev min räddning. Jag hade med andra ord storyn jag behövde för att förmedla en äkta upplevelse utan att det kändes konstlat eller konstigt för mig.
Jag går på Oxford Street i London. Plötsligt blir jag inlockad i en butik. Dörrarna stängs. Det här är min första utlandsresa helt på egen hand. Jag är tjugotre år.
En form av välregisserat försäljningslotteri drar igång. Man köper lotter billigt och de ger fantastisk utdelning i form av dyr hemelektronik. Personerna runt omkring mig köper lotter som blir dyrare och dyrare för varje gång. Försäljningen eldas på med argumentet passa på nu innan de blir ännu dyrare. Jag dras med och börjar också köpa lotter.
Det slutar med att jag lämnar affären med två svarta sopsäckar fulla med elektronik som jag inte behöver. Jag är förtvivlad. Halva reskassan har redan gått upp i rök. Hur dum får man vara? Och hur ska jag få med mig grejerna hem?
Jag samlar mod och ringer min vän Tom. Tom är ett ess på kundvård och har mer livserfarenhet än jag. Tom säger: ”Åk tillbaka imorgon och returnera varorna. Prata med chefen. Lämna inte stället innan du fått återlämna varorna.”
Jag invänder: ”Det kommer aldrig att gå.” Jag berättar om skyltarna det stod No refunds på. Men Tom säger bara att jag inte ska lämna butiken innan jag fått återlämna varorna.
Dagen därpå åker jag tillbaka till butiken med mina två fulla säckar och går fram till en man som sitter i en lucka. Jag säger att jag måste få lämna tillbaka grejerna, eftersom jag inte kan ta med mig så många saker hem på flyget.
Han tittar på mig med ett neutralt uttryck. Pekar på skylten. ”No refunds”, säger både han och skylten.
Jag är beredd att ge upp men hör Toms ord i huvudet: ”Lämna inte butiken innan du fått lämna tillbaka sakerna.” Jag säger att jag vill prata med chefen och blir visad till de bakre delarna av lokalen. Jag går dit med mina två fulla svarta sopsäckar bara för att få höra chefen säga: ”Sorry, no refunds.”
Jag vädjar och berättar att jag inte kan få med mig det här hem till Sverige, att halva reskassan nu är borta och att jag verkligen inte behöver grejerna.
”No refunds.”
Jag sjunker ner på betonggolvet med ryggen mot korridorsväggen med en känsla av förtvivlan och skam. Jag gråter. Och gråter. Då händer det. När chefen ser och känner min utsatthet, min litenhet säger han: ”Let’s see what we can do.” Och efter en stund lämnar jag stället med bara några få elektronikprylar kvar och med en påfylld reskassa.
Min sårbarhet räddade mig. Att vara liten och hjälplös kan locka fram hjälpsamhet hos de mest hårdhudade.
Så här bygger du din story
Grunden i en story är att vi som lyssnar får följa hur huvudkaraktären (jag) möter en eller flera utmaningar (halva reskassan som förvandlades till två otympliga säckar med elektronik). Det får oss som lyssnar att undra: Hur ska det gå? Det kan också finnas en mentor (Tom) som hjälper huvudkaraktären. Storyn slutar med en upplösning (sårbarheten som fick chefen att smälta) där vi får veta hur det gick för huvudpersonen.
Hur ska du börja? Och vilka delar ska du ta med? Här kommer några tips:
- Fånga dina lyssnares uppmärksamhet direkt genom att börja mitt i händelsen. Berätta vad du gör. (Jag går på Oxford Street.)
- Öka här-och-nu-upplevelsen genom att berätta i nutid. (Går istället för gick.)
- Ge oss därefter sammanhanget. (Min första utlandsresa helt på egen hand …)
- Låt dig drabbas. (Plötsligt blir jag inlockad i en butik. Dörrarna stängs.) Eller berätta om dilemmat du står inför.
- Fortsätt att berätta vad som händer dig. När din utmaning växer, ökar också intresset hos oss som lyssnar. Det ledde till, som ledde till, tills du kommer fram till ett avgörande ögonblick. (Jag gråter.)
- Beskriv upplösningen (Chefen känner min utsatthet och säger: ”Let’s see what we can do.”)
- Avsluta med att tydliggöra kopplingen mellan berättelsen och ämnet du pratar om i presentationen. (Min sårbarhet räddade mig.)
Och slutligen ett bonustips: Beskriv miljön i några enkla penseldrag. (Jag sjunker ner på betonggolvet.) En eller några få pusselbitar räcker för att vi som lyssnare ska måla upp en bild av miljön i våra huvuden.
Du skapar spänning genom att fylla oss lyssnare med frågetecken. Var därför sparsam med att ge svar. Då blir det spännande, då håller du oss i ett hungrigt vad-är-det-som- händer-tillstånd ända fram till upplösningen. Ännu mer spännande blir det om du berättar vad som står på spel – vad som kommer att hända om huvudkaraktären misslyckas.
Knockoutövning: Storyskriv
Välj ut en händelse ur ditt storyskafferi. Skriv ner den som en berättelse. Gör den spännande att lyssna på. Börja mitt i händelsen med något som du gör, beskriv i nutid. Ge oss därefter sammanhanget och låt oss förstå din utmaning. Vad händer sedan? Skriv ända fram tills du når upplösningen.
Läs igenom det du skrev. Vad kan göra berättelsen ännu mer intressant och spännande att höra? Vilken miljöbeskrivning skulle hjälpa lyssnaren att se scenen framför sig? Lägg till det som fattas. Ta bort det som inte behövs. Läs upp historien högt. Provberätta den för någon. Ta emot feedback och finslipa din berättelse. Och voilà, du har en story som bara väntar på att bli berättad för en publik.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Från blackout till knockout. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.