Det här är en text av författaren Ulrika Borén som har skrivit boken Pausa – en handbok om återhämtning.
Mina dagar har de senaste veckorna varit uppfyllda med av att skriva på min andra bok. Jag är alltså inne i en process, en skrivarprocess. Och eftersom jag gillar processer så har jag ju självklart analyserat mig själv och mitt skrivande för att roa mig med att se var i processen jag är. Kanske med en smula överdriven ton, men i grunden sann.
Idén till boken jag har känns fantastisk och jag skriver avtal med en bokförläggare. Min bok ska handla om det jag till vardags gör i mitt jobb, det jag föreläser om, coachar och leder kurser i. Ämnen jag tycker är givande och spännande och som jag vill dela med mig av till andra. Jag börjar skriva!
I’m freaking loving it!
Jag vill bara skriva hela tiden, dag som natt. Det går så himla lätt, det är så kul. Fingrarna bara flyter på datortangenterna och kreativiteten finner inga gränser. Jag highfivar mig själv flera gånger och mungiporna går från örsnibb till örsnibb.Det här blir så jäkla bra!
I love it … not so much
Jag påbörjar ändringar i manuset. Flyttar om, ändrar, tar bort lägger till. Hm … svårt det här. Jag får kämpa mig igenom lite motstånd nu. Börjar smått ifrågasätta om det jag skriver verkligen stämmer. Och hur relevanta är vissa stycken egentligen? Plockar bort mer och mer. Mungiporna bildar nu ett streck i ansiktet – sammanbiten.
I don’t like this!
Tvivlen hopar sig. Texterna blir inte bra. Vem ska läsa detta? Är detta ens intressant? Tar bort och stryker hela stycken och meningar. Tappar sugen. Skriver inte på flera dagar. En highfive kunde inte vara längre bort.
I am not good enough!
Jag. Är. Dålig! Jaa, lite så faktiskt. Vem tror jag att jag är? Kan jag ens skriva? Prestationsångest de lux. Jag är en bluff och snart spricker bubblan. Funderar på att lära mig virka i stället. Eller baka bröd. Om jag ens duger till det…
This might be okay!
Jag pallrar mig iväg till datorn för att kika igenom min text. Jag har ju ändå skrivit på ett avtal så något måste jag ju värka fram. Med tunga ögonlock begrundar jag mitt manus. Efter en stund lyfter jag lite på ögonbrynen. Hm … har jag skrivit det här? Det ser ju rätt okej ut. Och jag kom just nu på ett väldigt bra exempel som jag kan lyfta fram i det här stycket. Och så skulle jag ju kunna skriva om det här … och det här … och plötsligt dansar fingrarna på tangentbordet igen. Ett litet leende smyger sig nu på. Kreativiteten kommer åter och jag har nu lite svårt att slita mig från skrivandet.
I’m freaking loving it!
Jag ändrar, kortar ner, fyller ut och gillar min text mer och mer. Sista korrigeringen, bokomslag och så plötsligt. Baam – där satt den! Som en smäck. Boken är klar! Jag är just nu galet nöjd, kvittrande glad och sjukt stolt över det jag åstadkommit.
Jag lyckades ta mig igenom skrivarprocessen ännu en gång. En riktigt fet highfive på det!