Det första vi behöver prata om är det faktum att vi människor är byggda utifrån en riktigt gammal ritning. Vi kan spåra många av våra fysiologiska processer minst fyra miljoner år tillbaka. Nu pratar vi apmänniska och Lucy (en av de första urtidsmänniskorna). Många av våra system – som till exempel hur våra muskler fungerar, hur vi pumpar runt blod, hur nervsystemet är uppbyggt och hur vi hanterar stress – fungerar till stor del exakt likadant nu som då.
Vi kan också datera de äldsta delarna av vår hjärna till minst 120 miljoner år tillbaka. De kroppar och hjärnor vi använder idag styrs alltså av hårdvara och mjukvara som är urgammal.
Det här är viktigt att ha med sig i bakhuvudet. För hur vi fungerar fysiskt, psykiskt och socialt är inte kalibrerat för den värld och den livsstil vi lever i och har idag. Vi är utvecklade för att bo och leva på en savann.
Det är stor skillnad på vad vi är utvecklade för och vad vi faktiskt gör, vilket också är grunden till de flesta arbetsskador vi råkar ut för.
Många arbetsskador kan oftast kokas ner till tre frågor.
- Hur ofta? Alltså frekvens. Hur ofta lyfter du den där lådan från punkt A till punkt B? Hur ofta sitter du på huk för att ta på förskolebarnen vinterkläderna?
- Hur länge? Alltså varaktighet. Hur länge står du och håller i den där hyfsat tunga skruvmejseln? Hur länge sitter du som en ostbåge i kontorsstolen?
- Hur tungt är det? Alltså belastningen. Det här handlar både om tyngden på lådan eller verktygen du håller i, men också hur jobbigt det är att upprätthålla en viss kroppsställning – som att ligga på rygg under en bil och skruva.
När vi får ont och när vi skadar oss är det ofta resultatet av att vi gjort något för ofta, för länge eller för tungt. I värsta fall alla tre delarna.
Ställ dig själv därför den här frågan: Har jag en savannlivsstil?
Om du kunde gå tillbaka några miljoner år och prata med dina förfäder, hade de rynkat på pannan åt det du håller på med hela dagarna? Då pratar jag inte om att du idag använder en massa teknik som inte ens fanns för tio år sedan. Jag menar hur du använder din kropp och din hjärna.
Om vi nu är skapade för att leva på savannen, vad innebär det? I grund och botten handlar det om variation. Om det är något vi människor tycker om så är det att göra olika saker med våra kroppar och hjärnor. Vi blir uttråkade och understimulerade av att göra samma sak för länge, och om vi gör det kommer vi förr eller senare att få ont. Antingen i huvudet eller i kroppen.
Chips i soffan
Att leva på savannen är tufft. Jag menar inte ballt – jag menar svårt. Under en stor del av vår historia har vi tvingats leva på svältgränsen. Samtidigt har vi varit nomader och tagit oss över långa distanser i den eviga jakten på mat. Att vara nomad kräver mycket energi, men vi har alltså utvecklats i en miljö där vi svalt och var väldigt fysiskt aktiva. Det här går egentligen inte ihop.
För att överleva utvecklade vi en kropp som är fantastiskt bra på att konservera energi. När vi sätter oss ner tar det mindre än en halvtimme innan kroppens skärmsläckare går på och de flesta av våra inre system somnar. I grunden är det här en bra sak, men det ställer till problem utifrån vår moderna livsstil.
Samma sak med vår hjärna. Hjärnan styr våra beteenden genom att ge oss härliga kickar när vi gör saker som är bra för vår överlevnad. Hade vi exempelvis tyckt om att gå långt och svälta – då hade vi dött ut. För att överleva har vi istället utvecklat en hjärna som hela tiden försöker maximera motsatsen, vilket är att sitta och äta.
Sitta och äta är människans två mest populära aktiviteter. Oavsett när i historien vi befinner oss, eller vilken kultur det handlar om, är sitta och äta på den absoluta topplistan. Det är rätt smart, för det är en bra överlevnadsstrategi.
På ett sätt har alla framsteg under miljontals år handlat om en sak – att ge oss ännu mer sittande och ätande. Och nu är vi framme!
Idag måste vi på konstgjord väg skjuta in träning och vardagsmotion. Det är egentligen orimligt och vansinnigt att personliga tränare existerar som yrkesgrupp. Men där är vi. Dessutom är tillgången på kaloririk mat helt otrolig, vilket gör att vi måste kämpa för att hitta livsmedel som inte har berikats med en extra skjuts socker.
Fatta då också hur glada vi människor blev när vi insåg att vi kunde viga ett helt yrkesliv åt de två bästa sakerna i hela världen. Jag pratar om kontorsjobb. Först får vi sitta vid våra skrivbord och jobba. Sedan har vi uppfunnit något som kallas möten, där får vi sitta och äta – i grupp dessutom. Vi är ju flockdjur så att befinna sig i en grupp, i ett sammanhang, är minst lika viktigt för oss som att få sitta och att få äta.
Vi hade såklart kunnat bygga kontor och arbetsplatser där utgångspunkten är att vi ska stå. Det hade varit enklare och billigare, eftersom vi bara hade behövt uppfinna bord.
Det är heller ingen slump att många av de riktiga högstatusyrkena genom världshistorien har varit de mer stillasittande. Kungar, präster, ämbetsmän, bankirer, kontorsarbetare – allihop har haft rumpan som sin främsta kontaktyta mot omvärlden.
Problemet här är att människor är byggda för livet på savannen, med svält och långa promenader. Det gör oss riktigt dåliga på att hantera ett överflöd av mat och långvarigt stillasittande.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Våga sitta lite fult. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.