Det här kapitlet riktar sig till dig som har, eller är i riskzonen för arbetsrelaterad psykisk ohälsa, med särskilt fokus på chefer.
Först och främst: Du är inte ensam. Det finns hjälp att få och du kan må bra igen. Sedan vill jag uppmana dig till en sak: Våga berätta!
De farhågor som du har i huvudet kommer inte att besannas. Att visa sig sårbar är det modigaste du kan göra och mod är ett tecken på styrka. Och nog är du stark alltid, även om det inte känns så. Att genomgå allt det svåra som du upplever, hålla masken och samtidigt prestera, det kräver enorm styrka, så våga berätta och välkomna möjligheten att ta emot hjälp och stöd. Det blir början på din väg tillbaka till ett friskare och bättre liv.
När jag tvingades ta mod till mig och berätta för min chef om min utmattningsdepression kände jag mig väldigt svag och sårbar, men egentligen var jag ju då stark och modig. Och jag fick ett väldigt varmt bemötande och mycket hjälp både då och under tiden som följde.
För mig har det varit en bred kombination av metoder och faktorer som har bidragit till att jag kunde bli frisk. Jag har följt rekommendationer från västerländska läkare och forskare. Jag har också provat en rad icke-traditionella och mer alternativa behandlingsformer, exempelvis kinesiologi, akupunktur, healing, hypnos och meditation.
Det har varit en oerhört omfattande resa (som kan bli temat för en egen bok). Här nedanför ger jag en överblick över de viktigaste faktorerna som hjälpte mig.
Acceptera läget
Du kanske redan har kommit till läget där du inser och accepterar att du inte mår bra och att situationen måste förändras? Eller är du på väg dit?
Jag var själv en mästare på att hålla problematiken ifrån mig och tänka att bara det där händer eller ändras så kommer det att bli bättre. Det var alltid någon yttre faktor som skulle förändras innan jag kunde må bättre: En viktig leverans som skulle klaras av, att vi behövde få till bättre avstämningsrutiner i teamet eller att jag bara behövde vila upp mig på semestern. På det sättet accepterade jag inte att jag var sjuk och att mycket i min livssituation behövde förändras.
Eftersom jag hade levt med depression, ångest och oro sedan länge var det också välbekanta tillstånd för mig. När jag sedan blev beordrad sjukskrivning på grund av utmattningsdepression började jag förstå att det inte var normalt att må så. I terapierna jag genomgick fick jag fakta, ord och begrepp för mycket av det jag hade känt sedan tidiga tonåren.
Du kan önska att saker vore annorlunda och tro att det kommer att gå över utan att du gör någon större förändring av din situation, absolut. Risken finns då att det går så långt att en mer akut situation uppstår. Då är vägen tillbaka ännu längre eftersom din kropp har tagit ännu mer skada. Och ja, det kan faktiskt bli till bestående men som det till viss del har blivit för mig, med bland annat orolig mage och känslighet för ljud och ljus.
Det kommer heller aldrig en optimal tidpunkt att berätta, förändra eller att bryta ihop så varför inte börja jobba med att acceptera läget redan nu och ta första steget till att må bättre?
Att fundera på
- Handen på hjärtat, hur mår du egentligen?
- Om du skulle fortsätta att må som du gör nu, i resten av ditt liv, skulle du vara tillfreds och nöjd med det?
Prata med din chef
På jobbet var det endast att jag blev sjukskriven för min akuta utmattningsdepression som gjorde det nödvändigt för mig att säga något till min chef. Vid den tidpunkten mådde jag så dåligt att min läkare inte lät mig posta intyget till Försäkringskassan själv för hon trodde inte att jag skulle göra det. Jag tror att hon hade rätt. Hon tvingade mig också att börja ta antidepressiva och ångestdämpande tabletter, för ”annars skulle jag inom några veckor vara på akutintaget”, som hon uttryckte det.
Då blev jag tvungen att kontakta min chef eftersom jag hade blivit sjukskriven med omedelbar verkan. Jag gav en sammanfattning med det mest nödvändiga om hur jag mådde, hur det yttrade sig och vad läkaren hade sagt. Det var faktiskt inte så svårt som jag hade trott och det var väldigt skönt att jag fick ett varmt och förstående gensvar.
Under månaderna jag var sjukskriven fick jag ett väldigt bra stöd av min närmsta chef. Exempelvis fick jag hjälp med att inte gå tillbaka för tidigt eller att gå upp i arbetstid för snabbt. Den gränsdragningen hjälpte till och gav mig mer tid att läka och återhämta mig. Det hjälpte mig också att successivt vänja mig vid det nya sättet att arbeta – med ännu tydligare gränser och prioriteringar, att släppa kontrollen och att inte göra mig själv oumbärlig utan att skapa ett betydligt mer självgående team. Jag fick också stöd i att diskutera igenom vad och hur vi skulle kommunicera till medarbetarna.
I dag skulle jag ha valt att vara öppen med min ohälsa gentemot kollegorna – exempelvis vad den kommer att innebära för mitt och deras arbete – men som situationen var då upplevde jag inte att jag kunde vara det. Så här i efterhand kan jag också tycka att jag borde ha avvaktat ännu lite mer med att gå tillbaka och trappa upp arbetstiden, men då tyckte jag att jag hade varit frånvarande alldeles för länge. Behovet av att prestera och leverera enligt andras förväntningar, liksom rädslan för att bli betraktad som sjuk och svag, satt oerhört djupt.
Vid ett annat tillfälle har jag valt att ge en liten glimt av hur jag har mått för min chef vilket ledde till att jag kunde få utökad ledighet under en period och slapp vara sjukskriven. Det finns olika lösningar att ta till som du kan diskutera med din chef, förutom att bara jobba på och hoppas på att det ska lösa sig.
Jag vill verkligen uppmuntra dig till att berätta för din chef om hur du mår och inte låta det gå så långt att det blir ett akut läge. Om jag hade öppnat upp tidigare hade jag kunnat få stöd och hjälp att anpassa min situation så att det inte behövde bli så allvarligt.
Det sliter enormt på kroppens funktioner att vara i kraftig stress under lång tid och jag känner fortfarande av sviterna av min utmattning. Som jag redan berättat är jag fortfarande ljud- och ljuskänslig och hjärnan säger snabbt ifrån när jag börjar närma mig en gräns där jag pressar mig själv. Min mage är känslig och jag behöver dagligen mycket återhämtning. Låt det inte gå så långt för dig.
Våga berätta för din chef hur du mår. Din chef har med stor sannolikhet redan hanterat och gett stöd till fler personer med psykisk ohälsa, så du är knappast den enda.
Din chef har också arbetsmiljöansvar för dig och behöver veta hur du mår för att kunna hjälpa dig och ge dig rätt förutsättningar i arbetet. Även om du inte tror att det går är det möjligt att anpassa även din arbetssituation så att den blir mer hanterlig. Det behöver inte betyda att du lämnar ditt uppdrag. Det finns vägar framåt som du och din chef kan fundera över tillsammans utifrån dina behov och möjligheter.
På ett sätt utsätter du organisationen för risker när du själv mår dåligt men inte berättar om det och tar hjälp. Jag menar inte att skuldbelägga dig utan jag vill lyfta fram att du har ett ansvar att minska risker i verksamheten, att skapa en stabil och pålitlig organisation som klarar sina leveranser och har god beredskap för oförutsedda händelser. Det är både ditt och din chefs ansvar och intresse.
Tips
Om det känns som ett alltför stort första steg att tala med din chef rekommenderar jag dig att kontakta företagshälsovården. Där går det ofta att få ett eller flera samtal utan att chefen informeras. Där kan du även reflektera över din tvekan att ta upp ditt mående med din chef.
Att fundera på
- Vad är det som gör att du tvekar inför att berätta för din chef om hur du egentligen mår och har det?
- Vilken annan typ av stöd eller hjälp kan du få just nu?
Säkra basbehoven
När du är slutkörd eller utmattad behöver du först och främst säkra dina basbehov. Det känner du såklart redan till och det finns många tips att ta del av där ute. Jag vill ändå betona vikten av att göra allt du kan för att garantera att du varje dag får dessa behov ordentligt tillfredsställda. Min upplevelse är att när man är utmattad på riktigt är man i ett väldigt primitivt läge där det handlar om att äta regelbundet (även om du inte har aptit), att få tillräckligt med sömn, väldigt mycket vila och helst lite dagsljus också. När du sedan mår lite bättre behöver du ta pauser flera gånger om dagen och se till att du får en mer långvarig vila på kvällar, helger och vid längre ledigheter.
Det handlar också om att vara i rörelse på det sätt som fungerar för just dig. Det kan räcka med att gå ut och sitta i dagsljus om det är möjligt. Och när du mår lite bättre kanske en lugn stretching, mjuk yoga eller en långsam promenad kan fungera. Om du är utmattad eller slutkörd är det givetvis inte aktuellt att stressa kroppen ytterligare med belastning i form av vikter eller högt tempo.
För egen del mäktade jag först med att sitta på en bänk i trädgården, för jag visste att det var viktigt med dagsljus. Sedan kunde jag gå ett varv runt kvarteret och hämta barnen på förskolan. Jag var mån om att äta näringsrik mat, kokta ägg var en stapelvara – de innehåller egentligen allt vi behöver och det är otroligt enkelt att ha en stor skål färdigkokta i kylen.
Ta den hjälp som situation kräver
Behöver du medicin för att sova en hel natt – ta den. Behöver du sova på dagen för att orka igenom den – sov, men inte längre än att du kan somna i tid på kvällen. Försök att upprätthålla en normal dygnsrytm.
Försök även att lyssna på läkarens bedömning. Om läkaren tycker att du behöver vara sjukskriven längre än du själv (enligt dina gamla normer och värderingar) tycker är rimligt – var det. Strunta i vad den duktiga prestationspersonen vill och behöver. Det var den som fick dig att hamna i det här läget till att börja med.
Lyssna i stället till det som ditt inre vet att du behöver, det du alldeles för länge har blundat för och inte velat lyssna på. Det är den inre rösten som ska vara din guide framöver för den vet vad som är bäst för dig. Försök att lägga dina gamla programmeringar, automatiska beteenden och fördomar åt sidan och öppna upp för de budskap som du kommer att få av ditt inre eller din intuition, om du så vill. De kommer att leda dig rätt.
Jag vet. Lätt att säga, svårt att följa, men det gör det inte mindre sant.
För egen del hade jag en föreställning om att jag inte var en person som var sjukskriven. Det var bara svaga människor som behövde det och jag var ju stark. Den illusionen har jag fått göra upp med. Det här med att lägga nästan all sin tid och kraft på att prestera bäst på jobbet – hur bra hade det egentligen funkat för mig? Inte bra alls, uppenbarligen.
Så vem var jag då? Hur skulle jag kunna lägga upp jobbet för att inte vara ett vrak om jag också ville vara en närvarande, glad och pigg människa på hemmaplan – och träffa vänner på kvällen mitt i veckan? När jag började lyssna på vad jag faktiskt behövde och hur jag ville ha mitt liv hittade jag också vägar till att skapa nya vanor och beteenden.
Testa olika behandlingsformer
Ta hjälp genom att gå i terapier och behandlingar. Jag kombinerade en mer traditionell västerländsk behandling i den reguljära vården med alternativa behandlingsformer.
Utforska vad som känns bra för dig och vad som ger dig lindring. Vad gör dig lugn? Vad får dig att må bra? Vad är tröstande och läkande för dig?
Tycker du om beröring genom olika former av massage eller beröringsterapier? Gillar du att lyssna på musik eller ljudböcker (då det kan vara svårt att läsa)? Är det bättre för dig att försjunka i inre stillhet via healing, hypnos, meditation eller medveten närvaro? Akupunktur eller floating? En ensam långsam vandring i naturen?
Plocka russinen från olika behandlingskakor och skapa din egen resa mot välbefinnande. Att uppleva lindring och läkning genom olika sinnen och metoder tror jag förstärker den samlade återhämtningen, och blir en helhet som visar på riktningen till ett nytt och friskare liv.
Prata med chefskollegorna
Du har förmodligen ett nätverk omkring dig med chefskollegor, i organisationen eller på andra ställen. Även om du inte känner alla finns det nog någon som du känner lite mer förtroende för och som verkar vara en klok person.
Jag vill uppmuntra dig att sträcka ut en hand och öppna upp – i alla fall lite grann – om din situation och vilka utmaningar du möter. Jag är övertygad om att hen du kontaktar kommer att vilja lyssna och reflektera kring det du berättar. Kanske får du helt nya infallsvinklar och några bra råd? Om inte annat får du någon annans perspektiv på din upplevelse och du har skapat en närmare kontakt med ytterligare en klok person. Det är värdefullt i sig.
Våga fråga om en lunch eller en afterwork, det kommer att uppskattas.
Jag var aldrig öppen med min situation inför chefskollegorna men kunde ändå få ett bra stöd i att dela andra typer av utmaningar i min roll eller livssituation. Det gjorde det tydligt för mig att alla, verkligen alla, sliter med olika utmaningar både privat och i jobbet hela tiden. Även om det inte verkar så.
Berätta för medarbetarna
Jag vet, det är jättesvårt. Vi chefer är väl de starka, de som visar vägen, de som stöttar andra, de som lyssnar, de som reder ut knepiga situationer, de som lugnt står kvar när det blåser full storm? Och när man som chef har psykisk ohälsa kanske vi stöttar andra extra bra eftersom vi själva vet hur det är att ha det otroligt tufft och känner igen oss i mycket av det som kollegan berättar?
Det bar mig emot att inte vara ärlig men rädslan för hur jag skulle kunna uppfattas vägde alltid tyngre. Även om jag i andra frågor och sammanhang var väldigt öppen var det omöjligt för mig att vara ärlig med hur jag mådde, vilket i sig skapade en inre konflikt hos mig.
Du varken behöver eller ska berätta allt, men att ge en bild av att du inte mår bra – och att säga något om på vilket sätt – tror jag enbart underlättar för dig. Det gör att medarbetarna slipper spekulera vad det handlar om och att de lättare kan förstå varför du behöver förändra ditt arbetssätt, vara sjukskriven, göra hårda prioriteringar eller liknande saker.
Att fundera på
- Vilka behandlingsformer tror du skulle ge dig lindring och läkning?
- Vilka personer i din omgivning känner du förtroende för och skulle kunna prata med, även om du inte vill ge hela bilden?
- Vad skulle du kunna berätta för medarbetarna som ger dem en bättre bild av hur du mår och som samtidigt känns okej för din del?
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Chefens dubbelliv. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.