Det var en varm sommardag. Jag var sexton år gammal och hade precis avslutat min måltid hos familjen Ortiz. Dottern i huset och jag hade börjat umgås och jag insåg snart att hennes pappa Ricardo var en intressant figur. Han var rolig, talför och slagfärdig och jag gillade att prata med honom. Han var annorlunda jämfört med min far. De hade levt sina egna liv och därmed kommit fram till olika slutsatser, som båda kändes lika sanna.
Pappa lärde mig att om någon slog mig i skolan skulle jag vända andra kinden till. Inte ge igen. Förlåta i alla lägen. Jag växte upp i ett svenskt missionärshem i Argentina där familjens existens vilade på uppdraget. Vi andades mission, bistånd och att ge upp allt det som var vårt eget för att hjälpa andra.
Ricardo var inte missionär. Han var entreprenör. Han hade startat flera företag under åren och visste hur framgång smakade – men även konkurser, förluster och svek från affärspartners. Jag upplevde honom som luttrad och vis.
Denna dag satt han och jag ensamma kvar vid middagsbordet. Sin vana trogen tände han en cigarett efter maten. Han tog ett djupt bloss och tittade upp mot taket. Vi var tysta. Plötsligt tittade han på mig, och som ett resultat av en inre dialog han förmodligen haft kring livet under våra tysta sekunder, yttrade han detta.
”Cuanto más conozco a la gente, cuanto más amo a mi perro.” Ju mer jag lär känna människorna, desto mer älskar jag min hund.
Det blev några fler samtal med Ricardo med tiden, men just de orden fastnade av någon anledning. Kanske för att han inte hade en egen hund. Däremot hade han en gatuhund som följde honom vart han än gick. Som sprang bakom hans bil vart han än åkte. Såg du hunden på stan visste du att Ricardo var i närheten.
Kanske var det kontrasten mellan människa och hund han älskade. Att en hund är lojal och icke-dömande. Den värderar inte utan älskar villkorslöst. Med hunden upplevde han förmodligen inte samma svek som dem han hade varit med om i andra relationer.
***
Det är inte lätt det här med människor och relationer. Vart vi än vänder oss finns de. De finns på jobbet, och det blir varken mindre av den varan hemma eller i kyrkan jag går till. Det är det jobbigaste och härligaste på samma gång. I kontakten med en annan människa ryms allt. Kanske finns det inte där från början, men ge det lite tid, närhet och kommunikation så har du skapat en äng där alla typer av blommor och tistlar växer fram.
I samspelet mellan två personer finns svaret på allt. Samhället i miniatyr. Kulturens vagga. Där ryms glädje, smärta, ansvar, förlåtelse, lögner, svek, likgiltighet, kärlek, beslut, meningsfullhet, minnen, tomhet och tystnad. Vilka av dessa delar finns inte på en arbetsplats, i en vänskap eller i en familj? Finner du inte syftet med livet i samspelet med en annan människa finner du det ingen annanstans heller. Det är också just där de stora utmaningarna i livet finns.
Oavsett om berättelsen om Adam och Eva och deras två första söner som de första människorna är sann eller ej, är den ganska intressant. Åtminstone från ett relationellt perspektiv. Samspelet mellan dem är det första som skaver i mänsklighetens historia. De jämför, blir avundsjuka, döljer saker, är egoister och mördar till slut. Så tragiskt. Relationer är inte enkla och livet är skört. Trots alla årtusenden av samspel mellan oss människor brottas vi fortfarande med samma problem.
Blir du inte nyfiken på hur vi kan bygga liv och relationer som håller? Finns det något perspektiv vi har missat? Kan livet kännas meningsfullt trots att allt inte är bra? Alla dessa frågor gör mig nyfiken och väcker tanken om att det måste finnas något mer.
***
Jag växte upp i den argentinska staden San Juan som är ett mycket jordbävningsdrabbat område. Redan vid sex års ålder var jag med om min första jordbävning. Med en styrka på 7,4 på richterskalan var det omöjligt att stå upp. Det var som att hela staden var i en torktumlare och ljudet av allt som skakade och krasade var hemskt. Jag glömmer det aldrig.
Det skedde vid sextiden på morgonen. Den gången skördade jordbävningen sextiofem människoliv och totalförstörde flera bostadsområden i provinsen. Det var en fruktansvärd upplevelse. Det som förvånade mig mest som litet barn var att husen i våra kvarter enbart fick sprickor i väggarna, medan det i andra områden bara var grushögar kvar av husen.
Jag åkte med pappa i bilen de kommande dagarna för att se hela staden och det kändes både orättvist och konstigt att vissa hade sina hus kvar och att andra blivit hemlösa. Jag frågade min pappa varför det var så. Han svarade att det berodde helt och hållet på hur husen var byggda. Att det går att bygga jordbävningssäkra hus, men att många hade struntat i det och att andra helt enkelt inte haft råd.
Jag kan inte låta bli att dra paralleller med livet. Visst söker vi stabilitet i livet? Något som håller genom alla svängningar och skiftningar. Något som står kvar efter livets jordbävningar.
***
I Bibeln finns en liknelse om två husbyggare. Den ena byggde på en sandig strand. Han fick upp sitt hus ganska snabbt och kunde förmodligen njuta av bad och sol snart därpå. Den andre byggde på klippan. Det tog sin tid innan han fick njuta av omgivningen. Men så kom stormen. Ett hus stod kvar.
Vad jag förstår av denna berättelse är två saker. Det första är att vi aldrig kan bygga ett liv, en relation eller ett företag där stormen inte kommer. För stormar kommer. Stormfria liv och samspel är en utopi. Det andra är att det är hur vi bygger som avgör vad som finns kvar när stormen dragit förbi. Precis som i min hemstad efter jordbävningen.
Hur bygger jag stadigare, på klippan? Kanske genom att våga bjuda in tanken att det finns något mer? Att det finns andliga principer som jag inte förstår men som fungerar när jag praktiserar dem. Förlåtelse är till exempel en andlig princip som ibland är svår att förstå. Att handla trots att förståndet eller känslorna säger något annat är att exempelvis börja bygga på klippan och skapa en stabilare grund i livet.
Jag förstår exempelvis inte hur en Airbus A380 som väger 560 ton kan lyfta med 853 passagerare. Många kan förklara det för mig. Jag kan lyssna och lyssna en gång till. Men förståndsmässigt kanske jag inte når fram. Har jag därför låtit bli att flyga? Nej, jag älskar att flyga, eftersom jag vågar tro trots att jag inte förstår. På sätt och vis kapitulerar jag och överlåter mig till tekniken och piloternas förmåga – utan att själv förstå.
Så hur skiljer sig det här exemplet från att tänka tanken om att vissa andliga principer kanske bjuder in en högre makt i spelet? Om vi bara hade fakta att förhålla oss till skulle livet vara så fattigt. Lägg till känsla och erfarenhet och du får en helt annan bild. Vågar du gå ett steg längre och leka med tanken att vi är en del av något större? Att din värld inte är din eller min utan någon annans?
Bara för att du inte finner bagaren i bullen, betyder det att bagaren inte finns?
***
Jag möter människor i samtal. Från styckmördaren på behandling till vd:n i tillväxtbolaget. Samma sol lyser på dem. Valet och möjligheten de har att påverka sin framtid är desamma. Det förflutna skiljer dem åt. Men om båda praktiserar vissa principer kommer de att fungera lika väl för båda.
En åker som sås tar inte hänsyn till vem som sår. Om personen som sår är bonde och förstår biologiskt hur det av en handfull frön kan bli ett vetefält att skörda eller om det är en fullständig analfabet som gör det. Åkern växer oavsett vem som sår. Varför inte se på resten av boken som frön vi alla har fått? Och att när vi sår dem i livets åker så ger det växt oavsett om vi tror eller ej? Tänk om det finns något mer. Tänk om vi har fått dessa frön för att underlätta samspelet mellan oss och för att få en stadigare grund att stå på genom livets jordbävningar.
Det har gått några år sedan jag satt och pratade med Ricardo vid hans middagsbord. Där och då jämförde jag hans och min fars perspektiv på livet. Två liv, två olika resor, två olika perspektiv men beundransvärda och härliga personer båda två. Ingen av dem fick stormfria liv. De hade möjligtvis olika sätt att möta och hantera stormarna men en viktig sak hade de gemensamt: de flydde dem aldrig. Jag är tacksam för deras exempel.
Nu, många år senare och efter att själv ha överlevt några stormar, förstår jag att de hjälper oss att se lite klarare. Att urskilja och inse vad som har verkligt värde i livet. De kastar omkull våra värderingar och prioriteringar vi byggt våra liv på fram tills dess och erbjuder oss faktiskt chansen att börja om. Kanske denna gång på lite stadigare mark med en ny, jordbävningssäker ritning? Kanske från ett annat perspektiv?
Jag tänker ofta att allt kan förändras med ett nytt perspektiv. För mig har tron på Gud öppnat nya perspektiv och framför allt gett mig utkikstornet jag kallar det finns något mer.
***
ATT IDISSLA
Det här handlar om att tugga om och om igen. Att idissla innehållet. Kanske kommer nya smaker fram? Det kan kännas lite kryptiskt och passar inte alla, men prova gärna. Ta fem minuter i tystnad och reflektera över frasen som står där. Vad får du för tankar? Du kanske inte betraktar dig själv som en djup person. Men det finns där hos alla. Våga prova.
- Livet är en gåva.
- Livet ger oss frön.
ATT SAMTALA OM
Här finns två alternativ. Om du ingår i en grupp som har läst kapitlet finns det här förslag på frågor som är relevanta att prata om. Läser du boken ensam? Då föreslår jag att du skriver ner spontana svar på ett papper utan att tänka för mycket. Läs sedan upp dem högt för dig själv. Tillåt dig att känna saker. Tänk på vilken betydelse frågorna, tankarna och känslorna har för ditt liv och för samspelet med andra människor.
- Vad är mest värdefullt i livet för dig?
- Vilket nytt perspektiv skulle gynna din situation just nu?
- Vad kan du göra för att bygga mer stabilt?
ATT GÖRA
Jag tror på beslut och att göra konkreta saker. Det skapar rörelse i den riktning du vill gå. Stanna inte i viljan att förändra. Fatta ett litet beslut och något nytt händer. Under den här rubriken får du förslag på vad du kan göra.
- Skriv ner vad du fastnade för i kapitlet. Ring sedan en vän och fråga om du får bolla dina tankar med den. Det här är såklart något du kan göra efter varje kapitel.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Det finns något mer. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.