Många som avskyr Excel verkar göra det för att programmet ”bara handlar om matte”. När jag sedan skrapar lite på ytan – och jag behöver inte ens skrapa mycket – kommer det fram att de inte gillar matte.
De inspirationsföreläsningar jag håller (japp, det går faktiskt att inspirera om och utifrån Excel) inleder jag ofta med Davids lilla Excel- och matteskola. Där bryter jag ner matematiken till enkla formler och visar hur du kan komma ganska långt – på ett lätt sätt – om du jobbar metodiskt och använder några enkla tips.
Exempelvis finns det en knapp som skapar en formel som summerar cellerna ovanför den cell du för tillfället har markerad. De som inte redan känner till knappen brukar säga Wow! när jag visar den, eftersom programmet gör jobbet och förenklar saker åt oss. Att det också finns ett snabbkommando för det (Alt+=) brukar jag utelämna, för att inte bli för teknisk.
Den japanska konstnären som målar tavlor i Excel kan förmodligen ingenting om hur han kan skapa avancerade formler, för det är inte det han behöver.
Kanske är det så att de som hatar Excel egentligen ogillar att de inte förstår alla funktioner. Men vet du vad? Jag förstår inte heller allt. Och jag har aldrig träffat någon som gör det – och då har jag ändå träffat många experter, inklusive de som vunnit Excel-mästerskap.
Jag tror att ingen människa i världen kan hävda att den kan allt i Excel. Jag skulle i alla fall inte lita på det.
Excel-hell
Det finns även vissa problem som är så vanliga att de har fått ett eget namn – en klassisk Excel-hell-situation. I korthet kan det exempelvis vara att en person skapar ett helt gäng dokument, som hänger ihop med tejp och magi på något sätt, men där kunskapen om hur allt hänger samman och funkar försvinner när personen går i pension.
Senare i boken berättar jag om hur en ung och lite övermodig David sa att han nog kunde fixa en sådan situation, alldeles för nära en deadline.
Alla rutor som bara stirrar på dig
En person jag intervjuade inför den här boken sa att han inte gillade alla rutor som bara stirrar på honom när han startar upp Excel. Jag förstår vad han menar. Visst finns det en underliggande förväntan om att det bara är att sätta igång direkt, samtidigt som den här personen kände att han inte visste var han skulle börja.
Han sa att han oftast började i cellen A1 – högst upp, allra längst till vänster. Han sa också att det brukade bli väldigt trångt där uppe i hörnet efter ett tag. Visserligen infogade han nya rader och kolumner efter hand, men alla filer han skapade blev trots det stökiga uppe i vänstra hörnet.
Lösningen vi kom fram till var att han istället skulle börja ett par rader ner och fyra kolumner ut. Då skulle han inte fastna lika ofta och behöva flytta runt allt. Plötsligt hade han dessutom utrymme att skriva lite mer förklaringar, vilket gjorde det lättare att komma igång.
I det här fallet verkade hans vardag bli lättare bara genom att vi pratade lite om saken. Kanske är det så vi kan komma förbi fler av de där hindren som får oss att hata Excel? Att prata med varandra om problemen och se vilka lösningar andra har?
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Excel helt enkelt. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.