Många retar sig på särskrivningar, som i själva verket inte påverkar läsförståelsen i någon högre grad, skriver Hanna Lundquist i en krönika. Hon listar ett gäng vanliga misstag som hon tycker är värre språkmissar:
- att poängen kommer för sent, både i meningar och i hela resonemang
- luddiga och otydliga ord av olika slag (fackuttryck, modeord m.m.)
- långa och krångliga meningar
Hon har också med ett bra exempel på det hon kallar ”substantivsjukan”. Den gör att texter blir onödigt svårlästa, till skillnad mot när man i stället använder många verb:
Jämför ’Barnen lär sig inte läsa tillräckligt bra i skolan och detta oroar många föräldrar. De tycker att politikerna ska satsa mer på skolan.’ (6 verb) med ’Den utbredda oron över bristande läskunskaper innebär allt högre krav på samhällsinsatser för en kunskapshöjning i skolan.’ (1 verb)
Mycket av det Hanna tar upp i sin krönika känner jag igen från förlagets bok, Skriv så någon bryr sig, av Joakim Hedström. Joakim tar sin utgångspunkt från reklamvärlden och lyfter ett gäng tips du kan använda när syftet är att tala om varför din produkt eller tjänst är så förträfflig. Till exempel:
- Skriv det viktigaste först
- Skriv kort och enkelt
- Undvik klyschor
Det är egentligen inte så mycket hokus pokus utan handlar mer om övning och att lära sig att lyssna till magkänslan (något Joakim också fokuserar på i sin bok). Det är enklare än du tror att skriva så någon både vill läsa, förstå och bry sig om det du skriver. Även om du gör en och annan sär skrivning. ;)
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Skriv så någon bryr sig. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.