Önskan att få vara en i familjen, gänget, klassen eller på jobbet är en grundläggande önskan hos oss. Vi är födda med den. Ser vi tillbaks i historien har alla en plats och uppgift i flocken. Uppgifterna varierar. Någon leder, vissa springer och jagar. Andra passar gamla och barn, lagar mat, vårdar sjuka och skadade. Några utbildar, lär och visar. Alla är viktiga för att flocken ska fungera optimalt.
Att sticka ut kan vara tufft och svårt. I dagens samhälle kan det vara ännu tuffare än förr. Vi premieras för det vi gör och inte för de vi är. Därför upplever jag att det blir extra viktigt att du blir medveten om din självkänsla. Vad är då självkänsla? Det kan definieras som hur mycket du tycker om, respekterar och värderar dig själv i förhållande till andra personer.
Min egen dyslexi
När jag skriver denna bok inser jag att min dyslexi har varit en starkt bidragande orsak till att jag har blivit en duktig flicka. Jag blev medveten om mina lässvårigheter när jag gick i tvåan.
Vi skulle ha högläsning i klassen och alla skulle få läsa en mening var i tur och ordning. När läraren berättade vem som skulle börja så räknade jag snabbt ut vilken mening som skulle bli min.
Under tiden klasskompisarna läste högt satt jag och läste min mening om och om igen i det tysta. Allt för att det inte skulle märkas att orden hoppade runt för mig.
Det var där och då jag bestämde mig för att inte visa någon att jag hade dyslexi. Jag ville inte vara annorlunda, jag ville vara en i gänget. Jag ville inte bli utpekad inför klassen, höra mitt namn ropas upp för att sedan gå iväg till specialfröken Tyra för att få en annan form av undervisning när vi skulle ha svenska. Det var det värsta som kunde hända mig, att inte få vara ”normal”.
Vissa dagar var jag ledsen och tyckte det var jobbigt. Men jag utvecklade mina egna överlevnadsstrategier – jag tog till talet och var aktiv på lektionerna. Jag blev den duktiga flickan i stället för att bygga på min självkänsla och våga tro på att jag hade ett eget värde trots att bokstäverna hoppade runt.
Jag blandade ihop min självkänsla med mitt självförtroende. Jag såg inte skillnaden mellan att göra fel eller att vara felet. Jag lyssnade inte på de personer som försökte hjälpa mig att sluta tävla mot andra och i stället utgå från mig själv. Att prestera blev min lösning.
Med handen på hjärtat så kan jag än i dag göra denna förväxling. I vissa situationer är det lättare att lyssna mer på andra än sig själv.
Fundera på
Vi är alla en del i flocken, samhället. Vad gör vi för att hjälpa varandra? Vad behöver du göra eller få hjälp med för att vara delaktig i flocken?
Jag tror att vi kan hjälpa varandra genom att tänka på vad vi säger till varandra när någon har gjort ett fel eller misstag. Hur skulle du vilja bli bemött i en sådan situation? Hur tror du den personen som du möter vill bli bemött?
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Extra allt – en handbok för duktiga flickor. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.