Alkoholism är en sjukdom som utvecklas successivt över en längre period. Precis som fetma. När jag blev rejält överviktig vaknade jag inte en morgon och hade plötsligt – över en natt – skaffat mig 25 extra kilon.
Övervikten smög sig på under en längre tid. Jag gick från att vara smal till normalviktig och vidare till att vara lätt överviktig, tjock och till slut fet. Först då valde jag att göra något åt det.
Symtomen smyger sig på i en takt som gör det möjligt för dig att vänja dig vid dem. När det gäller alkohol hade Alkoholkommittén en kampanj där de skrev: ”Problemet med alkoholism är att det är så roligt på vägen dit!”
Och det är så det börjar för de flesta. Det ringer inga varningsklockor när du går in i gråzonen mellan skadligt drickande och alkoholism. Risken är därför att du passerar gränsen utan att märka det.
Forskningsstudier visar att ungefär hälften av alla människor som utvecklar allvarliga problem drar ner på sitt drickande och genom det förebygger framtida problem. En del gör det utan att reflektera över förändringen. Det blir någonting som sker automatiskt när de slutar på högskolan, får sitt första riktiga jobb, blir gravida, träffar en ny partner eller hittar ett riktigt spännande fritidsintresse. Andra skaffar sig stöd eller professionell hjälp.
Samma forskning pratar även om den andra hälften. Om människorna som får allt allvarligare problem. Den här gruppen ändrar inte några vanor utan fortsätter att dricka för effektens skull. De höjer successivt toleransnivån så att de till slut riskerar att utveckla alkoholism.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Glasklart – drick smartare. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.