En av de skadligaste myterna som florerar är den om att kvinnor får skylla sig själva för att de toppar statistiken över stressrelaterad ohälsa och utmattning. Det är få personer som uttrycker sig på det sättet. Istället kommer skuldbeläggandet maskerat som omtänksamma råd eller i form av bekymrade, svepande och generella påståenden om kvinnor som grupp: Kvinnor har så höga krav. Tänk om de bara kunde sänka ribban och lära sig att slappna av.
Om du är en av dem som brukar prata på det här sättet, vill jag att du lyssnar noga nu. För här kommer hårda fakta.
Majoriteten av de personer som blir utmattade blir det på grund av en orimlig arbetsmiljö. Alltså skiftarbete, långa arbetspass, deltidsarbete och otrygga anställningar. Höga krav och otillräckliga resurser, låga löner, låg status och många anställda per chef. Sverige har en oerhört könssegregerad arbetsmarknad. Det betyder i klartext att kvinnor och män befinner sig en stor del av dygnet på arbetsplatser med helt skilda förutsättningar. Den kvinnodominerade sektorn, där till exempel skola, vård och omsorg ingår, är ett högriskområde när det gäller sjukskrivningar relaterade till stress.
Den mansdominerade sektorn har tvärtom väsentligt bättre arbetsvillkor och anställda där löper därmed mindre risk att drabbas av stressrelaterad ohälsa.
Om du placerar en man i en arbetsmiljö med liknande riskfaktorer som i den kvinnodominerade sektorn, löper även han väsentligt högre risk att bli utmattad. Det handlar alltså inte om kön, utan om vilka resurser och förutsättningar det finns att göra sitt jobb.
Fyra av fem utmattade är kvinnor
På samma sätt kan vi se på vårt samhälles andra arbetsplats, hemmet. Många tror att hemmet är en plats för återhämtning, vila och självvalda, roliga aktiviteter. Det kan det såklart vara, men det innehåller även en ansenlig mängd (obetalt) arbete som behövs utföras för att få vardagen att gå runt. Sysslor som att tvätta, städa, laga mat, betala räkningar och ta hand om barn. Samt den tid och energi som krävs för att någon ska styra upp allt det.
Jag antar att det inte kommer som en överraskning, men den som brukar vara den där någon är väldigt ofta en kvinna. Och detta faktum är något vi behöver förändra för att skapa en hållbar och mer rättvis värld.
Av dem som i dagsläget kör rakt in i utmattningens vägg är fyra av fem kvinnor. Det handlar krasst sett om en generation av kvinnor som går på knäna.
Det vi behöver göra är att lyfta skulden och skammen från enskilda kvinnors axlar, för det här är ett samhällsproblem. Att försöka lösa den ojämställda stressen genom att få kvinnor att gå yogakurser eller andas i fyrkant är inte lösningen på dilemmat. Jag brukar säga att det inte är rimligt att plåstra om människor om vi inte också plockar bort orsaken till att de behöver ett plåster.
Att vi tillsammans har byggt upp ett samhälle där en gammaldags norm har fått stå modell för hur vi ska leva våra liv är så sorgligt.
Dygnet har 24 timmar och när vårt välfärdssamhälle byggdes upp var det enligt principen 8 timmar arbete, 8 timmar fritid, 8 timmar sömn.
Någonstans där glömdes hemmajobbet bort. Att det ska ske enligt någon slags magisk princip, istället för genom en uttalad och rättvis fördelning, är grunden till så mycket ont. Dessutom har vi uppfattningen att det är osexigt eller trist att behöva prata om städning och tvätt med sin partner. Och vi kan säga att det är missunnsamt att fördela, räkna och dela på ansvaret.
De här tankarna och sättet att prata gör det laddat och svårt att överhuvudtaget diskutera jämställdhet, vilket gör en förändring omöjlig.
Så för att lämna den ojämställda stressen och få en mer jämställd vardag behöver vi ifrågasätta allt – från vårt sätt att tänka, till hur vi faktiskt organiserar en gemensam vardag utifrån nya principer.
Att knyta näven i fickan och hoppas att någon annan ska fixa saken är ett säkert sätt att behålla status quo. Och jag tror att tiden är inne för att skapa något nytt.
Vi blir inte sjuka av stress
Människor blir inte sjuka av stress, vi är byggda för att hantera den. Det som däremot kan göra oss sjuka är brist på återhämtning. Mellan alla de där stressiga stunderna måste vi få en chans att ladda batterierna. Men det är så lätt att prioritera ner våra egna behov, eftersom vi har köpt olika idéer om att det skulle vara själviskt att inte alltid finnas till för andra. För våra barn, våra vänner, våra partners.
Trots all sin klokskap har den moderna människan missat att vi inte kan jiddra hur mycket som helst med våra kroppars grundläggande behov: sova, äta och hitta en balans mellan krav, aktiviteter och återhämtning. För att försöka lösa problemet – det vill säga för att hinna med allt vi känner att vi borde, ska och måste – prioriterar vi bort de mest basala behoven.
Jag upprepar dem så att du verkligen hör mig: Sömn, mat och balans mellan krav, aktivitet och återhämtning.
När vi under för lång tid prioriterar bort de här livsnödvändiga behoven gör kroppen det vi själva inte förmår. Den sätter stopp. Stänger av. Strejkar. Det är ett oerhört högt pris att betala.
Visst behöver vi göra en massa saker för att få livet att gå ihop. Det betyder inte att det är du som ska göra alla de där sakerna, att det bara är du som ska göra dem, eller att du måste göra dem på egen hand. Ensam har nämligen aldrig varit stark, även om samtiden försöker få oss att tro det.
Att sluta bry sig är inte heller lösningen på någonting, det är bara dumt. Låt aldrig någon lura i dig att det inte är viktigt att ta hand om andra, att det är slöseri med tid och energi att visa omtanke och att göra det lilla extra för någon annan. Men du måste veta en sak. För att orka fortsätta göra alla de här viktiga och värdefulla sakerna måste du räkna in dig själv i ekvationen. Det finns inga supermänniskor. Det finns ingen som kan prioritera bort sömn, vila, återhämtning och glädje och trots det fortsätta leva ett gott liv. Ett friskt liv. Ett meningsfullt liv.
Om vi ska kunna kämpa, älska och ta hand om dem vi vill ta hand om, måste vi ta hand om våra egna sköra liv.
Kom ihåg det här: Vi är värda att älskas även när vi inte längre orkar. Vi är värda att älskas när vi är de som behöver få vila en stund. Vi är värda att älskas trots att vi bara är människor. Eller faktiskt precis just därför.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Jämställd vardag. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.