Inom en enhet känner man oftast varandra och känner till de lokala målen. Förhoppningsvis känner man till detta tillräckligt väl för att kunna lita på och arbeta hårt för varandra. Men hur är det med kopplingen till andra enheter och avdelningar? Som de där skumma typerna på it-avdelningen som aldrig får ordning på din strulande dator, eller de där lite fyrkantiga på kvalitet som petar i de små detaljerna?
Att det ibland skapas en vi mot dem-känsla är vanligt – särskilt i stora organisationer med komplexa strukturer och snirkliga och otydliga arbetsflöden. Då är det svårt att greppa vad andra gör och bidrar med.
I en organisation med 20 personer brukar det fungera. Vid 50 personer kräver detta lite mer tid och intresse. Vid 100 personer börjar det bli svårt. Och i organisationer med fler än 500 personer är det oöverskådligt.
Det enklaste sättet att få bukt med det problemet är faktiskt att börja umgås över enhets- och divisionsgränserna. Att regelbundet sitta ned med varandra och prata om sina arbetsuppgifter. Vad som funkar, eller inte funkar, och att göra något åt det. Vilka förväntningar har ni på varandra och hur bidrar ni på olika sätt till de övergripande målen?
När kollegorna känner varandra över gränserna ser de vänner istället för motståndare, vilket gör det lättare att ta tag i problemen när de uppstår.
Tips
För att öka förståelsen för helheten kan du låta kollegorna praktisera hos varandra över avdelningarna. Eller varför inte låta blivande chefer först få vara internrevisorer? Att gå i en annan persons skor är otroligt effektivt för ökad förståelse.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Jakten på papperstigern. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.