Vi behöver bli modigare medmänniskor och våga fråga, våga lyssna och våga agera – både när det gäller oss själva och andra. Framför allt måste vi lära oss att agera när vi ser signaler på att någon i vår närhet inte mår bra.
Om du misstänker att någon dricker för mycket, våga fråga: Jag blir orolig för dig eftersom det känns som att du druckit lite mycket den senaste tiden. Hur har du det med alkoholen? Egentligen? Detta är en tabufråga, så räkna med förnekelse – till en början i alla fall.
Har grannen blivit arbetslös, våga fråga hur personen mår: Det kan vara tufft att förlora jobbet, hur känns det för dig?
Om någon verkar annorlunda på jobbet – till exempel inte fikar längre, drar sig undan och kanske nästan är otrevlig – våga fråga: Hur har du det? Jag känner inte riktigt igen dig. Jag blir orolig.
Även om jag är en naiv person förstår jag att det inte kommer att räcka med mitt mantra – våga fråga, våga lyssna, våga agera – för att rädda liv. Det finns personer med svåra psykiska sjukdomar, och ibland även missbruk, som behöver mycket mer än så.
Samtidigt är jag övertygad om att det gör skillnad om alla människor som finns runt en livskämpe förmedlar samma budskap: Du är viktig för mig, du är värdefull. Jag vill att du ska leva.
Vad du kan göra
Din uppgift är att vara empatiskt påträngande. Att erbjuda ditt stöd, boka läkartid, följa med till vården, ta med personen ut på promenad, äta frukost eller lunch ihop. Våga även ställa lite krav, som jag gjorde med min pappa. Om han ville vara en del av våra liv behövde han söka vård.
Om din vän säger ”nu skiter jag i det här” eller ”nu orkar jag inte mer” finns det saker du kan göra. Ställ frågor: Vad menar du när du säger det här? Är det så att du inte vill leva?
Om någon säger att den har börjat planera för att ta sitt liv behöver du ta reda på hur långt planeringen har gått. Skicka ett sms. Skriv någonting i ett privat meddelande på sociala medier. Ring. Du kan till och med säga det rakt ut: Jag vill inte att du ska ta ditt liv.
För att vara ett bra stöd kan vi behöva träna på empatisk gymnastik, som suicidforskaren och psykiatrikern Ullakarin Nyberg säger. Det är bra om vi tränar på att försöka förstå vad som händer i en människa som inte orkar leva.
Det är starka krafter som får en människa att överväga att ta sitt liv och inget som någon gör lättvindigt. Fundera på vad som skulle krävas av dig för att hoppa utför ett stup. Vad skulle få dig att reagera på det sättet? Självbevarelsedriften skulle troligen göra att du tar ett kliv tillbaka.
Samtalet är aldrig det farliga
Många i min omgivning som har ställt frågor till vänner som funderar på att ta sina liv berättar att de blir överraskade över hur mycket personen berättar. Och ingen av oss har hittills mött någon som har blivit arg över att vi har ställt frågorna.
Det är aldrig samtalet som är farligt. Därför vill jag att du ska ställa frågor, oavsett hur det känns för dig. Din uppgift är att bidra till en paus i det jobbiga. Kanske kan ni ta en kort promenad i naturen, även om den bara blir fem minuter lång.
Tips
- Ställ öppna frågor: Hur känns det? Vad kan jag göra för dig just nu? Hur kan jag hjälpa dig?
- Be om lov att få ställa frågor som känns lite svårare: Jag skulle behöva ställa en fråga om hur du mår, är det okej?
- När du vågat närma dig en människa som går igenom någon form av kris, leta efter livslusten. Vad brukar personen gilla? Vad kan locka fram ett skratt? Vad ger en go’ känsla i kroppen? Berätta gärna om vad som ger dig livslust.
- Om din vän säger att den inte orkar mer, var tydlig med vad du tycker: Du får inte ta ditt liv. Jag vill att du ska leva. Använd dina vanliga ord. Berätta att personen är viktig för dig och förklara varför.
- Du kan även fundera kring hur du skulle vilja blir bemött om du mår dåligt. Vad är viktigt i ditt liv? Det kan vara viktigt även för någon annan.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Hellre arg än död. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.