Jag har fastnat för Balkan. Det är nära och varierat. Jag har varit runt i hela det forna Jugoslavien och har egentligen ingen favorit. Allt är lika bra, på sitt sätt. Det här äventyret börjar i den kroatiska kuststaden Pula.
Pula är känd för sin i särklass fint bevarade antika amfi- teater och gränderna i den gamla staden kantas av mysiga hus, restauranger och gallerier. På gatorna syns musikanter, ballongkonstnärer och utklädda gladiatorer. Det började småregna och jag hittade ingenstans att bo, allt var fullt. Det slutade med att jag fick sova på soffan i vardagsrummet på ett hotell till förmånligt pris.
Dagen därpå ville jag springa till Prematura. Personalen på hotellet såg chockad ut för dit skulle det tydligen vara oändligt långt. Sträckan tog en timme i ett behagligt tempo. Jag letade mig ned mot havet och träffade en triathlet från Belgien som visade mig var det fanns en vandringsled som följde havskanten. Perfekt.
Plötsligt hade jag kommit till det Kroatien som jag kände igen från bilderna med klippiga stränder och kristallblått vatten. Stigarna var fina och några ledde ned till små laguner. Jag tog ett nakenbad och sprang vidare.
Tips!
Förhöj upplevelsen på din semester med en morgonpromenad eller jogg. Leta dig fram längs bakgator och stanna till om du ser något spännande. Efteråt blir frukosten ännu godare och orten har fått en ny dimension. På morgonen är det dessutom svalare och mindre trafik.
I mello-land
Jag köpte frukost i en mataffär där det spelades 80-talshits i högtalarna. Inte helt oväntat när man är på Balkan där schlager är grejen och alla länder röstar på varandra i melo- difestivalen. Tog sedan bussen vidare över gränsen till Slovenien. En fin resa längs fjordar och små städer vid havet.
Det hade hunnit bli mörkt när jag kom till Ljubljana. Kartan jag hade ritat stämde bristfälligt överens med verkligheten. Det blev ändå en mysig promenad genom staden och jag hittade mitt hostel till slut. Men sova blev inte så lätt när jag delade rum med sju fnittriga tjejer från England.
Jag tog en buss till Postojnska på slingriga vägar och kom fram innan åtta på morgonen. Grottorna som jag ville besöka öppnade inte förrän nio. På en skylt såg jag att det skulle finnas ett slott en mil bort, i Predjama. Två killar vaktade en vägbom och i deras lilla stuga fick jag byta om till träningskläder och lämna min väska medan jag sprang dit.
Slottet är rankat som ett bland tio av världens mest fascinerande där det sitter inkilat i grottöppningen och minner om svunna tider där riddare fick slåss om de väna jungfrurna.
Sprang tillbaka, tog en raggardusch på en handikapptoalett och köpte biljett till grottorna. Först fick man ta tåg in i berget innan en promenad tog vid. Postonja Jama är en av världens mest imponerande grottor med sina 21 kilometer av tunnlar. Det var som att vandra i en annan värld bland droppande stalaktiter som bildat otaliga formationer på golv, väggar och i tak. På slutet fick vi även se några stackars tunna rosa drakar. Ja, de kallades för drakar, även om de mer såg ut som ödlor man fångade i diken när man var liten.
Vill du veta mer?
Det du har läst är ett utdrag från boken Våga – en väldigt annorlunda reseguide. Här hittar du ett smakprov från boken, länkar till var du kan köpa den och även information om författaren.